När polismannen inte fick ledigt under hela sin planerade semester åkte han ändå och sjukanmälde sig för den vecka då han hade nekats semester.
Omständigheterna i ett av de mål som Arbetsdomstolen avgjorde tidigare i veckan var ganska speciella. I efterhand framstår det som märkligt att Polisförbundet valde att ta strid mot avskedet men möjligen framkom uppgifter och bevisning under målets gång?
Upptakten till tvisten var att en polisman i Gävleborg, i oktober 2019 med ca 2 veckors framförhållning, hade hittat en billig sista minuten-resa till Seychellerna. Han begärde semester för halva vecka 43 och hela vecka 44. Många av mannens kollegor hade dock sedan tidigare sökt semester under vecka 44 (skolornas höstlov) och mannens gruppchef meddelade att han inte hade någon möjlighet att bevilja semesteransökan för vecka 44.
Mannen valde att åka ändå. Måndagen i vecka 44 sms:ade han sin chef och sjukskrev sig för hela veckan. Därefter svarade han inte på några av chefens kontaktförsök. Efter hemkomsten till Sverige blev polismannen avskedad under hänvisning till att olovlig frånvaro.
Polisförbundet stämde staten (genom Polismyndigheten) och yrkade att avskedet skulle ogiltigförklaras och att polismannen skulle tilldömas ett allmänt skadestånd om närmare 200.000 kronor.
Enligt Polisförbundet hade mannen inte varit olovligen frånvarande utan arbetsoförmögen pga sjukdom. Sjukdomen bestod i ledsamhet, nedstämdhet och stressreaktion p g a kränkande särbehandling från polisledningen. Han hade inte medvetet gjort sig oanträffbar utan stängt av sin telefon för att undvika dyra roamingavgifter.
Det stämde i och för sig att resan sträckte sig in i vecka 45 men före avresan hade han kontrollerat att det skulle vara möjligt för honom att avbryta resan och flyga hem tidigare om han hade känt sig frisk nog att jobba vecka 44. Han hade tänkt fatta beslut om hemresan när han var nere på Seychellerna. Väl där insåg han dock att han var för sjuk för att arbeta under vecka 44.
Polismyndigheten svarade att polismannen, genom att resa iväg till Seychellerna med en flygbiljett hem först i vecka 45, försatt sig i en situation som i praktiken gjorde det omöjligt för honom att hinna hem till arbetet i tid. Redan det agerandet skulle, enligt arbetsgivaren, anses som grovt illojalt även om AD skulle finna att mannen faktiskt varit sjuk under resan.
Därtill menade Polismyndigheten att mannen inte alls hade varit sjuk. Han hade bara varit kränkt och arg på sin arbetsgivare att han inte beviljats semester. Efter hemkomsten hade han i samtal med sin chef påtalat att han köpt resan för halva priset och att han därför ansåg sig ha ömmande skäl att få åka. Han ansågs sig dessutom ha rätt att sjukskriva sig eftersom han blivit förödmjukad av Polismyndigheten som inte gett honom semester. ”Upplevda orättvisor på arbetsplatsen och känslor av kränkthet är inte godtagbara skäl för att sjukanmäla sig”, påpekade Polismyndigheten.
AD konstaterade i sin dom att det enda som talade för att mannen faktiskt varit sjuk under resan var uppgifter från polismannen själv och hans fru. Många andra uppgifter talade för att han varit frisk, t ex hade han kunnat delta i alla planerade aktiviteter under resan.
Enligt AD framstod det vidare som ”högst osannolikt att B.A., efter 15 år av dåligt mående, för första gången skulle bli arbetsoförmögen på grund av dåligt mående under den vecka under resan han inte hade blivit beviljad semester, för att bli arbetsförmögen igen så snart resan avslutats”. Skälet till att polismannen inte kunde jobba under den aktuella veckan var inte att han var sjuk, utan att han inte befann sig i Sverige.
AD fann vidare att det – enligt etablerad rättspraxis – normalt finns laga grund att avsluta en anställning när en arbetstagare som förvägrats ledighet ändå, utan giltig anledning, uteblir från arbetet. Polismannens olovliga frånvarande var av sådan art att den sågs som ett så pass grovt åsidosättande av åliggandena mot arbetsgivaren att avskedet var lagligen grundat. AD tog inte ställning till övriga frågor i målet, exempelvis huruvida mannen haft en skyldighet att vara nåbar.
Vill du läsa hela domen, hittar du den här AD 2021 nr 21 https://www.arbetsdomstolen.se/sv/meddelade-domar/arkiverade-domar/2021/2021-05-12-ad-2021-nr-21/