AD: Polismyndigheten hade rätt att säga upp en polis som fått kraftigt och varaktigt nedsatt arbetsförmåga efter en stroke.
En polisman som arbetade i yttre tjänst i Norrköping drabbades 2009 av en stroke. Efter fyra års sjukskrivning återgick han i arbete 2013. Han utförde då olika anpassade arbetsuppgifter inom ramen för en utredningsenhet fram till 2019. Därefter följde flera år av arbetsträning på olika positioner inom myndigheten.
Under 2022 valde Polismyndigheten att säga upp anställningen pga att mannen, enligt arbetsgivaren, till följd av stroken inte längre kunde utföra något arbete av betydelse. Han hade betydande svårigheter att uttrycka sig i tal och skrift och flera fysiska begränsningar bland annat i form av svaghet i ena armen och balanssvårigheter. Därmed var han, enligt arbetsgivaren, oförmögen att dokumentera genomförda arbetsuppgifter, att förmedla information vidare på ett rättssäkert sätt, att utföra fysiskt rörligt arbete samt att arbeta självständigt. Polismyndigheten uppgav att man under lång tid konstruerat arbetsuppgifter utan några krav på prestation eller produktion, vilket inte var hållbart i längden.
Polisförbundet stämde Polismyndigheten och gjorde gällande att uppsägningen inte sakligt grundad och att myndigheten dessutom hade gjort sig skyldig till diskriminering pga funktionsnedsättning. Det fanns andra tjänster som polismannen hade förmåga och kvalifikationer att utföra. Facket begärde ogiltigförklaring av uppsägningen och sammanlagt 225 000 kronor i skadestånd.
Polismyndigheten bestred påståendena och menade att man fullgjort sin rehabiliterings- och anpassningsskyldighet, liksom skyldigheten att utreda förutsättningarna för en omplacering till en annan tjänst. Uppsägningen innebar ingen otillåten diskriminering.
Arbetsdomstolen fann att uppsägningen var sakligt grundad och att myndigheten inte bröt mot diskrimineringslagen när mannen sades upp. Domstolen konstaterade bland annat att arbetsgivaren ”inte varit skyldig att försöka plocka ihop och konstruera en helt ny befattning med just sådana arbetsuppgifter som P.M. har kunnat utföra” för att möjliggöra fortsatt anställning.
När det gällde kravet enligt diskrimineringslagen konstaterade Arbetsdomstolen att mannen, på grund av sin nedsatta arbetsförmåga, inte befunnit sig i en jämförbar situation med någon utan en sådan funktionsnedsättning. Han skulle inte heller genom skäliga åtgärder för tillgänglighetsanpassning ha kunnat komma i en sådan jämförbar situation. Därmed skulle talan ogillas även i den del som avsåg otillåten diskriminering.
Arbetsdomstolens dom i målet (nr 12/24) finns att läsa på domstolens hemsida https://www.arbetsdomstolen.se/media/jqgbipgg/12-24.pdf.