AD: NCC genomförde ett slumpvis narkotikatest av samtliga arbetare vid ett av bolagets byggen i Göteborg. En montör anställd hos en underleverantör (Assemblin) testade positivt för cannabis. NCC beslöt att avlägsna montören från projektet med omedelbar verkan och Assemblin meddelade att mannen skulle inte anses stå till förfogande för arbete så länge han testade positivt för narkotika.
Montören testades därefter löpande. Test nummer två visade, förutom cannabisspåren (THC-syra), även spår av kokain. Därefter visade testerna över tid sjunkande värden av THC-syra. Det test som gjordes efter ca sju veckor var marginellt över gränsvärdet men bedömdes av företagshälsovården vara negativt. När Assemblin fick del av testresultatet återgick montören i arbete.
Under perioden mellan att Assemblin fick del av det första och det sista testresultatet utförde montören inget arbete och han fick heller ingen lön.
Svenska Byggnadsarbetareförbundet stämde Assemblin och Installatörsföretagen och krävde lön och skadestånd till mannen (samt skadestånd till förbundet). Enligt Byggnads hade mannen blivit felaktigt avstängd trots att han stod till bolagets förfogande för arbete. Det positiva narkotikatestet innebar, enligt arbetstagarsidan, inte att montören var eller kunde misstänkas vara påverkad av narkotika under arbetstid. Spårämnen i kroppen visar inte att den testade var påverkad vid testtillfället. Montören utförde sitt arbete utan anmärkning och varken kollegor eller arbetsledning har framfört att han förefallit vara påverkad. Assemblin borde, menade Byggnads, i vart fall ha tillfälligt ha omplacerat mannen till administrativa arbetsuppgifter alternativt till bolagets lager.
Assemblin bestred ansvar och menade att de positiva testerna innebar att det fanns skäl att misstänka drogpåverkan och nedsatt kapacitet och arbetsförmåga pga narkotikabruk. De höga halterna av THC-syra under lång tid talade, enligt arbetsgivaren, för ett regelbundet narkotikabruk. En arbetstagare på en byggarbetsplats som testar positivt utgör en säkerhetsrisk. Bolagets alkohol- och drogpolicy innebar att alkohol och/eller narkotikabruk på fritiden inte fick påverka arbetsinsatsen. Vidare framgick av NCC:s policy att bolagets arbetsplatser ska vara helt fria från alkohol och narkotika samt att personer som misstänks ha brutit mot policyn omedelbart ska avlägsnas. Montören stod därmed inte till förfogande för sitt ordinarie arbete. Assemblin hade inga andra lediga jobb som montören hade kvalifikationer för och kunde omplaceras till.
Arbetsdomstolen ogillade Byggnads talan.
AD fann, efter att ha hört sakkunniga på området, att eftersom det inte finns något drogtest, som på ett tillförlitligt sätt kan visa att en arbetstagare är narkotikapåverkad, får ett positivt drogtest, som tillförlitligt visar att arbetstagaren åtminstone tidigare intagit droger, anses ge anledning att anta att arbetstagaren är påverkad av narkotika ända till dess att ett efterkommande drogtest är negativt.
En arbetstagare som enligt ett tillförlitligt test visar spår av att ha brukat narkotika kan inte anses stå till arbetsgivarens förfogande för sina arbetsuppgifter respektive för arbete i verksamheten. Orsaken är hänförlig till arbetstagaren själv, dennes föregående narkotikabruk. Kan arbetstagaren inte omplaceras till lediga arbetsuppgifter som arbetsgivaren vill ha utförda – och som det inte är farligt eller olagligt att uföra under drogpåverkan – står arbetstagaren inte till förfogande förrän efterföljande tester inte längre visar spår av narkotikaanvändning.
Mannens montagearbete på byggarbetsplatser var sådant att det, enligt AD, var farligt att utföra under drogpåverkan. Domstolen fann också att Assemblin visat att det inte fanns några lediga arbeten inom bolagets administration eller lager tillgängliga för en omplacering. Montören saknade dessutom kvalifikationer för sådant arbete.
AD:s dom (nr 46/24) finns att läsa i sin helhet på domstolens hemsida https://www.arbetsdomstolen.se/sv/meddelade-domar/2024/2024-06-19-ad-2024-nr-46/