Aktuell arbetsrätt

Anställd var konsument enligt AD

Arbetsrättsbloggen

Arbetstagaren betalade inte de privata inköp som han hade fått tillåtelse att göra i arbetsgivarens namn. AD fann att, i preskriptionshänseende, var den anställde att se som konsument. AD meddelade häromveckan dom i ett lite speciellt mål rörande en VVS-firmas fordran mot en tidigare anställd.

Några punkter att komma ihåg från domen:

  • Dröj inte med att kräva betalt för personalköp!
  • Ett personalköp kan antas vara ett konsumentköp i preskriptionslagens mening.
  • En fordran i anledning av ett konsumentköp preskriberas efter 3 år, inte efter 10 år som annars är huvudregeln.

Omständigheterna var följande.

Under anställningen hade mannen, med arbetsgivarens godkännande, i bolagets namn beställt två värmepumpar från en av bolagets grossister. Det var ostridigt att värmepumparna var för den anställdes privata bruk och att priset, drygt 70.000 kronor, skulle betalas genom löneavdrag eller en inbetalning till bolaget.

Det var vedertaget på firman att de anställda, efter godkännande, som en anställningsförmån kunde göra inköp i bolagets namn till nettopris. För bolaget var det en förlustaffär eftersom de anställda fick köpa varorna för samma pris som bolaget hade betalat leverantören och med en räntefri kredit.

Åren gick och när mannens anställning upphörde ca 6 år efter köpen hade han ännu inte betalat för värmepumparna. När bolaget därefter väckte talan mot mannen gjorde han gällande att beloppet i och för sig var riktigt men att skulden var preskriberad. Han var att betrakta som konsument i förhållande till sin tidigare arbetsgivare och då mer än 3 år hade gått sedan köpet var fordran preskriberad.

Bolaget menade i första hand att det inte var fråga om ett konsumentköp och, i andra hand, att även om köpet föll under konsumentköplagen så hade preskriptionsavbrott skett.

Den första frågan som AD prövade avsåg domstolens behörighet. Man fann att arbetstvistlagen var tillämplig då parternas tvist hade sin grund i anställningsförhållandet. Det är tillräckligt för att AD ska kunna pröva tvisten, det krävs alltså inte att målet dessutom aktualiserar arbetsrättsliga regler.

AD konstaterar att det är vanligt att företag inom vissa branscher har personalrabatter. Rabatterna är anställningsförmåner som, enligt domstolen, grundas på arbetsgivarens bedömning att personalköpen gynnar den egna verksamheten. Personalköp får därför vid tillämpningen av preskriptionslagen anses ske i näringsidkares yrkesmässiga verksamhet.

AD, liksom dessförinnan tingsrätten, fann att vid köpet av värmepumparna var den anställde att se som konsument och arbetsgivaren som näringsidkare i preskriptionslagens mening. Då mer än tre år hade gått sedan köpet och bolaget inte lyckats styrka att preskriptionsavbrott hade skett var fordran mot den anställde preskriberad när talan väcktes. Bolaget fick därmed stå hela kostnaden för inköpet och den anställdes rättegångskostnader i tingsrätt och AD.

I domskälen finns ingen uppgift om hur systemet med personalköpen hanterades skatterättsligt. Som regel ska förmåner av det slaget förmånsbeskattas till marknadsvärdet, dvs det pris som den anställde hade ha fått betala om han själv köpt varan eller tjänsten för egna pengar.

Hela domen, AD nr 5/21, kan du läsa här https://www.arbetsdomstolen.se/sv/meddelade-domar/arkiverade-domar/2021/2021-02-17-ad-2021-nr-5/