AD: Visselblåsaren har inte styrkt att hennes anmälningar om brister i arbetsgivarens verksamhet avsett missförhållanden av allmänintresse. Arbetstagarsidan förlorade mål om skadestånd pga brott mot visselblåsarlagen.
En plastikkirurg vid en privat klinik i Stockholm hade under en period om 1,5 år gjort mer än 70 avvikelserapporter enligt patientsäkerhetslagen och muntligen och skriftligen till klinikens ledning anmält vad hon menade var allvarliga missförhållanden på arbetsplatsen. Missförhållandena berodde, enligt kirurgen, på en narkosläkare vid kliniken var så oskicklig att det uppstod kommunikations- och samarbetsproblem som kunde innebära risker för patientsäkerheten.
I målet inför Arbetsdomstolen yrkade anmälaren skadestånd och menade att hon åtnjöt skydd enligt den nya visselblåsarlagen från 2021, att arbetsgivaren hade försökt hindra hennes rapportering, att bolaget brustit i sin utrednings- och rapporteringsskyldighet och även utsatt henne för otillåtna repressalier i anledning av att hon visselblåst. Det hela resulterade i ett stort gräl mellan kirurgen och narkosläkaren. På grund av den aktura konflikten arbetsbefriades krirurgen under fyra arbetsdagar och senare fått en tillfällig omplacering. Narkosläkaren sade upp sig.
Den muntliga och skriftliga bevisningen i målet var omfattande. Klinikchefen och andra som hördes för arbetsgivarsidans räkning medgav i sina förhör att det funnits personkonflikter och andra arbetsmiljöproblem men menade att dessa inte var av allmänintresse. Avvikelserapporteringssystemet hade ett annat syfte än en rapport enligt visselblåsarlagen. Ingen av de rapporterade missförhållandena utgjorde heller någon fara för patienters liv eller hälsa. Narkosläkaren var kompetent och även om han varit inblandad i några av de händelser som rapporterats som avvikelser innebar inte det att han var ansvarig för det inträffade.
AD inledde med att konstatera att anmälaren har bevisbördan för att dennes rapportering avsett missförhållanden av allmänintresse, vilket är ett krav för att åtnjuta skydd och andra rättigheter enligt visselblåsarlagen (egentligen lagen (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden). För att det ska vara fråga om ett allmänintresse, krävs att det rör sig om allvarliga förhållanden som angår en bredare krets, d v s allmänheten, inte bara anmälarens egen arbetssituation. Beviskravet överensstämmer med vad som normalt gäller i tvistemål, d v s den part som har bevisbördan ska prestera full bevisning, sakförhållandet ska vara ”styrkt”.
Enligt AD:s samlade bedömning hade anmälaren inte visat att narkosläkaren var okunnig eller oskicklig på ett sätt som hotade patientsäkerheten eller att de händelser som hon rapporterat var sådana missförhållanden av allmänintresse. AD uttalar:
”Att enstaka händelser, i en verksamhet av förevarande slag, varit allvarliga medför inte att det förelegat missförhållande av allmänintresse vid kliniken. Ett antal av de rapporter om avvikelser som AL åberopat synes enligt Arbetsdomstolens mening bero på de samarbets- och kommunikationsproblem som förekom mellan AL och narkosläkaren. Rapportering med anledning av en konflikt mellan en rapporterande person och en annan arbetstagare på arbetsplatsen är vanligtvis inte av allmänintresse. Sådana arbetsmiljöproblem bör omhändertas på annat sätt.”
Därmed kunde inte heller övriga delar av anmälarens talan (om bland annat utredningsbrister och repressalier) bifallas.
Domen, som är den första där AD tillämpat 2021 års lag, tydliggör att det ställs höga krav för att lagen ska vara tillämplig. Beskedet är lite förvånande givet verksamhetens och kritikens karaktär (operationsverksamhet/bristande patientsäkerhet) och att det, enligt lagens förarbeten, ska räcka att anmälaren vid tidpunkten för sin rapportering hade ”skälig anledning att tro att informationen om missförhållandena var sann”. Vidare kan samarbetsproblem och personkonflikter i vissa fall ha både en rent personlig betydelse och en mer samhällelig effekt av bredare intresse.
AD:s dom torde leda till en minskad benägenhet att anmäla upplevda missförhållanden. Liknande invändningar hade AD:s två arbetstagarledamöter, som också var skiljaktiga i målet. De pekade bland annat på att patientsäkerhet är ett av de områden som särskilt nämns i EU-direktivet som ett sådant område där det finns ett starkt legitimt intresse för allmänheten.
Hela domen (nr 47/2025) som meddelades den 25 juni 2025 finns att läsa på Arbetsdomstolens hemsida https://www.arbetsdomstolen.se/sv/meddelade-domar/2025/2025-06-25-ad-2025-nr-47/