AD:s första dom i år avsåg en fd anställds angrepp på företagshemligheter och upphovsrättsligt skyddat material.
Att en tidigare anställd angriper arbetsgivarens företagshemligheter och använder dessa för att starta en verksamhet som konkurrerar med den tidigare arbetsgivarens är inte alldeles ovanligt. Den arbetsgivare som väljer att driva saken i domstol står ofta inför ett antal betydande utmaningar. Ett problem av praktisk natur är att det ofta är svårt att säkra bevisning om själva angreppet. Det kan också vara svårt att bevisa att att informationen utgjorde en företagshemlighet och att angreppet riskerar att skada innehavaren. Ett annat vanligt problem är att arbetsgivaren sällan tilldöms full ersättning för den skada som man anser sig ha lidit.

Ett mål om angrepp på företagshemligheter och olovligt utnyttjande av upphovsrättsligt skyddat material som avgjordes av Arbetsdomstolen (AD) i förra veckan (dom nr 1/21) visar på flera av de utmaningar som nyss nämnts. AD fann att angrepp på både företagshemligheter och upphovsrätt hade skett men arbetsgivaren lyckades inte visa att skadan uppgick till det yrkade beloppet (3 miljoner kronor).

Domen kan få betydelse framför allt då den innehåller en utförlig redogörelse för hur skadestånd enligt 2018 års företagshemlighetslag och upphovsrättslagen bör beräknas.

Omständigheterna var i korthet följande. En projektledare på ett företag som sålde prefabricerade betongbyggnader (Prefab) lämnade sin anställning i april 2018. I augusti samma år bildade han och en kompanjon ett nytt bolag (Concrete Solutions). Den nya verksamheten konkurrerade med Prefabs.

Våren 2019 fick Prefab till stånd en intrångsundersökning hemma hos projektledaren och på Concrete Solutions kontor. Vid undersökningen påträffades dels ett kalkylprogram, dels en personlhandbok och andra dokument som tillhörde Prefab. Dokumenten fanns i olika versioner i projektledarens och hans kollegas datorer med såväl Prefabs som Concrete Solutions loggor. Utredningen visade också att projektledaren hade använt Prefabs kalkylprogram för beräkningar i åtminstone 27 olika projekt som han arbetat med för det nya bolagets räkning.

Tingsrätten fann att kalkylprogrammet och dokumenten var upphovsrättsligt skyddade verk och kalkylprogrammet dessutom utgjorde en företagshemlighet. Tingsrätten fann också att både Concrete Solutions och projektledaren olovligen angripit Prefabs företagshemligheter och att de uppsåtligen gjort intrång i bolagets upphovsrätt.

Enligt tingsrätten var det dock inte visat att Prefab lidit någon ekonomisk förlust till följd av agerandet. Concrete Solutions ålades att betala ett allmänt skadestånd om 400.000 kronor medan Prefabs yrkande om att projektledaren personligen skulle åläggas ett solidariskt skadeståndsansvar avslogs.

Målet överklagades till AD där tvistefrågorna begränsades till huruvida om skadeståndsskyldighet förelåg, skadeståndets storlek i så fall samt utformningen av ett vitesförbud. AD gjorde en delvis annan bedömning än tingsrätten i dessa delar.

AD fann att

• det förelåg synnerliga skäl att, vid sidan av Concrete Solutions ansvar, ålägga projektledaren ett personligt skadeståndsansvar. Som skäl angavs bland annat att han utnyttjat datafiler som han fått del av i sin anställning och att han som delägare och företagsledare haft ett väsentligt inflytande i Concrete Solutions,
• samma faktorer – däribland den skadelidandes uteblivna vinst, skadevållarens obehöriga vinst, anseendeskada och innehavarens intresse av att intrång inte begås – kan beaktas vid skadeståndsberäkning både enligt upphovsrättslagen och företagshemlighetslagen,
• Concrete Solutions haft en betydande nytta av att utnyttja Prefabs kalkylprogram och dokument och på detta sätt gjort en obehörig vinst.

AD ansåg att Concrete Solutions skulle betala ett högre skadestånd än det som tingsrätten dömt ut och fastställde beloppet till 800.000 kronor. Av dessa ålades projektledaren ett solidariskt ansvar för 100.000 kronor.
AD:s dom hittar du här AD 2001 nr 1 https://www.arbetsdomstolen.se/sv/meddelade-domar/arkiverade-domar/2021/2021-01-13-ad-2021-nr-1/