AD: Bussbolaget Keolis var inte skyldigt att erbjuda samtliga anställda från konkurrenten Nobina anställning samband med att Keolis tog över uppdraget att sköta linjetrafiken i Region Uppsala från Nobina. Operatörsbytet innebar, enligt Arbetsdomstolen, ingen övergång av verksamhet i LAS mening.
I förra veckan prövade AD ett mål om påstått ogiltiga avskedanden av ett 30-tal medlemmar i fackförbundet Kommunal i samband med att uppdraget att sköta busskollektivtrafiken i Region Uppsala, i juni 2022, övergick från Nobina till Keolis efter en förnyad upphandling. Domen var det andra avgörandet avseende samma operatörsbyte. 2023 avslog AD Kommunals talan mot Nobina (överlåtaren), se AD:s dom nr 29/2023.
Bakgrunden till tvisten var att Keolis valt att erbjuda ca 90 procent av Nobinas anställda, i första hand bussförarna, fast anställning hos Keolis från dagen för det nya uppdragets start. Vissa anställda vid Nobina erbjöds dock ingen tjänst alls hos Keolis och andra medarbetare, som hade varit fast anställda hos Nobina, erbjöds endast provanställning av Keolis.
Kommunal väckte talan mot Keolis och gjorde gällande brott mot lagen om anställningsskydd (LAS) och att den personal som inte erbjudits anställning på oförändrade villkor hos Keolis skulle anses ha blivit avskedad utan grund.
Keolis bestred att det varit fråga om en verksamhetsövergång enligt 6 b § LAS. Det främsta argumentet var att Keolis bara hade övertagit ett mindre antal (ca 30) av de nära 200 bussar som Nobina hade använt i uppdraget. Verksamheten bedrevs också , enligt Keolis, i betydande avseenden på ett annat sätt än hos Nobina. Detta med hänsyn till att Nobinas centrala driftsledningen inte gått över till Keolis.
Kommunal svarade med att skälet till att så få bussar övertogs av Keolis var Region Uppsalas skall-krav på inte alltför gamla bussar. Därför borde, enligt facket, inte hela Nobinas bussflotta beaktas i bedömningen utan bara dem som mötte det nya ålderskravet. Majoriteten av de bussar som klarade de hårdare upphandlingskraven hade följt med över till Keolis.
AD konstaterade att när det gäller den typ av verksamhet som Keolis och Nobina bedriver är den beroende av betydande materiella tillgångar, i praktiken bussar. Som utgångspunkt krävs därmed, för att det ska vara fråga om en övergång av verksamhet, att de materiella tillgångarna i betydande utsträckning har övergått från den gamla till den nya operatören. Undantag finns dock enligt tidigare rättspraxis; om rättsliga, miljömässiga eller tekniska upphandlingskrav är orsaken till att de materiella tillgångarna inte övertas av den nya entreprenören. I så fall kan den ekonomiska enheten anses ha bevarat sin identitet hos förvärvaren även om tillgångarna inte har tagits över, en helhetsbedömning måste göras.
AD konstaterade att i det här fallet stod det klart att Keolis inte övertog en betydande del av de bussar som var nödvändiga för att sköta uppdraget. Men utredningen gav inte stöd för att skälet var upphandlingskraven. Det hade varit möjligt för Keolis att ta över fler äldre bussar, de hade kunnat flyttas till andra trafikområden med mindre strikta ålderskrav. Keolis hade dock avstått utifrån en rad företagsekonomiska och verksamhetsrelaterade överväganden. Därmed ansåg AD att övergången av busstrafikuppdraget inte innebar en sådan verksamhetsövergång som avses i 6 b § LAS.
Kommunals talan ogillades.
Arbetsdomstolens dom i målet (nr 40/24) finns att läsa på domstolens hemsida https://www.arbetsdomstolen.se/sv/meddelade-domar/2024/2024-06-05-ad-2024-nr-40/