Vad har överenskommelsen mellan Svenskt Näringsliv och PTK m fl för betydelse för dem som står utanför kollektivavtalsvärlden?
Kommunals och IF-metalls beslut i början av december att ansluta sig till den överenskommelse som Svenskt Näringsliv och PTK träffade tidigare i höstas om en reformerad arbetsrätt har fått stor uppmärksamhet de senaste dagarna. Statsminister Löfven har menat att den s k LAS-överenskommelsen är ett styrkebesked för den svenska arbetsmarknaden som visar att den svenska modellen fungerar.
Men många svenskar är egenföretagare eller anställda i mindre privata företag och organisationer som saknar kollektivavtal. Ju mindre arbetsgivare desto lägre är sannolikheten att något kollektivavtal har tecknats. Enligt organisationen Företagarna är det drygt sex av tio företag i storleksklassen 1-49 anställda som helt står utanför kollektivavtalsmodellen. Dessa företag är inte bundna av de olika överenskommelser som träffas mellan fackförbunden och arbetsgivarförbunden utan har istället att följa lagen om anställningsskydd (LAS) och andra arbetsrättsliga lagar fullt ut. De har, av naturliga skäl, inte heller varit representerade i de intensiva förhandlingar om moderniseringar av arbetsrätten som arbetsmarknadens parter fört under hösten (och tidigare).
Så vad har överenskommelsen mellan arbetsmarknadens parter för betydelse för dem som står utanför kollektivavtalsvärlden?
Den har direkt betydelse genom att parterna i överenskommelsen nu uppmanar regeringen att skyndsamt omarbeta deras överenskommelse till lagtext och att anta dessa lagändringar före mandatperiodens utgång.
För att förstå detta närmare bör man backa tillbaka lite och även känna till den s k LAS-utredningen (SOU 2020:30) (även kallad Toijer-utredningen efter utredaren Gudmund Toijer). LAS-utredningen tillsattes av regeringen och samarbetspartierna under våren 2019 med uppdraget att utreda och presentera lagförslag som skulle modernisera den svenska arbetsrätten och bland annat sänka kostnaderna för små och medelstora arbetsgivare i samband med uppsägningar.
LAS-utredningen, som presenterades i juni 2020, innehåller flera förslag till ändringar i LAS, bland annat i fråga om turordningsreglerna vid arbetsbrist. LAS-utredningen innehåller i den meningen ”vanliga” lagförslag som, om det röstas igenom av riksdagen, som utgångspunkt skulle gälla för alla arbetsgivare.
Något helt vanligt lagförslag är det dock inte såtillvida att det redan när utredningen tillsattes stod klart att utredningens förslag skulle genomföras endast om arbetsmarknadens parter inte kunde nå en egen överenskommelse om hur anställningsskyddet skulle reformeras. Detta var i sin tur en av de 73 punkterna i Januariavtalet mellan S, C, L och MP.
Utifrån medias rapportering förstår man att parternas överenskommelse satt långt inne. Men sedan en vecka tillbaka finns alltså, vid sidan av den statliga utredningens lagförslag, en överenskommelse som omfattar ca 1,7 miljoner svenska löntagare. Regeringen har meddelat att man är villig att gå vidare med LAS-överenskommelsen och skrota LAS-utredningens förslag.
Detta torde innebära att det nu påbörjas ett intensivt arbete med att ta fram ett nytt lagförslag som bygger på LAS-överenskommelsen. Därigenom skulle parternas avtal omarbetas till lagtext som kommer att gälla även för alla dem som inte är bundna av kollektivavtal.
Utifrån ett konstitutionellt perspektiv kan man konstatera att den här formen av lagstiftningsprocess torde vara unik. Normalt är det regeringen eller en eller flera riksdagsledamöter som tar initiativ till ett lagförslag. Sedan tillsätts en utredare eller en kommitté med särskild kompetens för att undersöka förutsättningarna för att genomföra förslaget och presentera ett utkast till lagtext.
Hur det sedvanliga arbetet med betänkande, remissförfarande, Lagrådets kontroll och slutligen proposition och utskottsbetänkande kommer att hanteras i det här fallet återstår att se. Klart är dock att en hel del arbete återstår innan LAS-överenskommelsen har stöpts om och antagits som ny lagtext.