Kammarrätten delar inte Arbetsmiljöverkets syn att Taskrunner ska ses som arbetsgivare. Arbetsmiljöverket har sedan 2019 undersökt hur arbetsmiljölagstiftningen kan tillämpas på digitala plattformsföretag och egenanställningssföretag. Fler än 50 inspektioner har gjorts och i februari nästa år ska en slutrapport över pilotprojektet presenteras.

I domstolarna har dock Arbetsmiljöverket stött på patrull när man försökt utkräva arbetsgivaransvar. Två mål har det senaste halvåret prövats av Förvaltningsrätten i Malmö. Det första målet avsåg Taskrunner och det andra Tiptapp. Målet mot Taskrunner överprövades i mitten av november också av Kammarrätten i Göteborg.

Att frågan om bolagens status som arbetsgivare prövats i domstol beror på att Arbetsmiljöverket förelagt både Taskrunner och Tiptapp vid vite om 75.000 kronor att ta sitt arbetsmiljöansvar. Myndigheten krävde att bolagen skulle genomföra olika riskbedömningar avseende bland annat belastningsergonomi för de personer som åtar sig att utföra uppdrag genom respektive bolags digitala plattform. Föreläggandena överklagades av bolagen som menade att de inte kunde åläggas något arbetsgivaransvar.

I båda målen gick Förvaltningsrätten i Malmö på bolagens linje och upphävde Arbetsmiljöverkets beslut. Varken Tiptapp eller Taskrunner kan räknas som arbetsgivare och därmed inte heller åläggas ett ansvar för att vidta åtgärder för en god arbetsmiljö.

I mitten av november kom Kammarrätten i Göteborg till samma slutsats efter att Arbetsmiljöverket överklagat domen i målet mot Taskrunner. Kammarrätten meddelade kort att man gör samma bedömning som underinstansen.

Förvaltningsrättens domskäl är emellertid utförliga. Inledningsvis konstateras att för att arbetsmiljölagen ska vara tillämplig krävs, som regel, att arbetstagaren utför arbete för en arbetsgivares räkning. Varken lagen, förarbetena eller rättspraxis ger någon ledning för hur arbetstagar- och arbetsgivarbegreppet ska tolkas när det gäller digitala plattformar som Taskrunner.

I en helhetsbedömning av omständigheterna lyfter förvaltningsrätten fram att Taskrunner inte dikterar när, var eller hur tjänsterna ska utföras och inte heller beslutar om storleken på ersättningen för utfört arbete. Det är istället utföraren och beställaren som kommer överens om villkoren mellan sig. Vidare kan en utförare när som helst sluta åta sig uppdrag och många av dem som är anmälda som utförare är inaktiva. Taskrunner tillhandahåller ingen arbetsutrustning och inga lokaler för utförarna. De får heller ingen minimilön eller ersättning för omkostnader. Bolaget varken leder eller fördelar arbetet och kontrollerar det inte heller (mer än i mycket begränsad omfattning pga appens tillförlitlighet).

Avslutningsvis konstateras att Taskrunner ”har små, eller rent av obefintliga, möjligheter att påverka arbetsmiljöförutsättningarna på arbetsplatserna” och därmed att infria ett arbetsmiljöansvar. Bolagets roll, konstaterar förvaltningsrätten, verkar snarast vara att hjälpa användarna med betalsystem, försäkring, service och möjlighet att sätta betyg.

Bolaget är därmed inte utförarnas arbetsgivare och kan inte åläggas ett arbetsmiljöansvar.

Kammarrätten i Göteborg meddelade sin dom den 19 november 2021, mål nr 4120-21.